Jag vaknade sakta och kisade med ögonen, rummet var stort och ljust. Men det var inte turne bussen. Bredvid mig på min vänstra sida stod en pipande maskin och på min andra sida satt Carlos med huvudet liggandes bredvid min mage ungefär, och sov. Jag tog min hand och såg venkatetern som satt ihop med droppen, jag tog istället den andra handen och smekte Carlos hår. Dörren öppnades och James plus två vuxna människor kom in. Jag försökte le mot dem men det gick inte, det gjorde för ont. 

''Hi James'' Min röst lät krasslig. 

''Hi Alexa, do you know who them are?'' Han pekade på dem bakom honom. Jag skakade på huvudet. 

''It's Carlos' mum and dad'' Han log mot mig och sen kom dem fram till mig och Carlos. Jag försökte återigen le men det gjorde så ont att tårarna började rinna nerför mina kinder. James tog en stol och satte sig bredvid Carlos, som fortfarande låg och sov. 

''Alexa, just if you wanted to know, all the boys are here for you and the tour has been stopped, just for you'' James log snällt mot mig. 

''You didn't need to do that'' Jag tittade förvånat på James. 

''Yes we did, because Carlos will never leave your side'' James tittade på Carlos som fortfarande låg och sov. Jag svalde hårt och Carlos' föräldrar var tvugna att gå. När dörren nästan hade stängt så kom Elice med Roxie, hur fick hon in henne här. Roxie såg mig och gick sakta fram till mig och hoppade upp med frambenen på sängen och luktade på mig. 

''How did you get Roxie in here?'' Jag kollade på Elice. 

''I'll just said that I needed her'' Hon log stort och tittade sen på James och Carlos. Man kunde se på James att han tyckte om henne och att hon tyckte om honom. Jag slängde en blick på Carlos som började röra på sig och tittade sen upp. 

''Babe?'' Mina tårar började rinna igen och Carlos gav mig en snabb kyss på kinden. Återigen öppnades dörren och Kendall och Logan kom in med mat. Dem gav Carlos typ allt och jag fick inte så mycket, säkert eftersom läkarna hade sagt att jag inte fick äta så mycket. 

''Does anyone know what happend to me or the baby?'' Jag tittade på alla som var därinne. 

''No but we'll know today'' Carlos tog min hand och log mot mig. 

''I need to go now'' Elice tog Roxie och gick. Jag tittade på killarna och tårarna började rinna nerför mina kinder igen. Dem alla gav mig en stor kram och jag försökte le. Jag tog ett djupt andetag och kände att det gjorde ont när jag gjorde det. Helt plötsligt stormade en sjuksköterska in och bad killarna att gå ut. 

''Carlos stays with me'' Jag försökte låta så arg som möjligt. 

''Sure'' Hon log falskt mot mig och bytte droppen och sen kom läkaren in. 

''Alexa, we did a scan of your torso and one of your ribs are broken, and after that we did a ultrasound of your baby and unfortunately the baby is to damaged to even survive. So we took out the baby and it was really damaged'' Läkaren tittade på mig och sen på Carlos. Mina tårar började rinna och sen började även Carlos gråta. 

''We are going to try to fix your rib and then you are going to be here for the coming month'' Läkaren tackade för sig och gick ut. Sjuksköterskan gick ut och Carlos kramade om mig. Jag grät mot hans axel när killarna kom in. 

''Our baby is dead'' Jag grät ännu mer när Carlos sa så där. Carlos kramade om mig hårdare och dem andra kramade oss också. Dem släppte mig och satte sig vid min sida. Carlos tog tag i min hand och höll i den. 

Medans vi satt där och snackade om allting förutom fostret, kändes det som om vi var en familj. Alexas tårar rann fortfarande ner för hennes kinder men hon försökte le och se glad ut. 

''I'm hungry'' Alexa halvlog och tittade på oss.

''Oh hi Hungry I'm James'' James log mot Alexa och vi skrattade lågt. Dörren öppnades och återigen blev alla killarna förutom mig utkörda av en sjuksköterska. Sjuksköterskan bytte snabbt droppen och lämnade oss ensamma tills en ny läkare kom in. Hon hade ett stetoskop runt halsen och tog av Alexa den vita skjortan och lyssnade på hennes hjärta och lungor. Sen kom det en narkos läkare och pratade med Alexa om hur hennes hälsa och sånt var innan övergreppet. Han sprutade först in sömningsmedel i hennes arm och sen tog han en mask och satte på den på hennes ansikte. Efter ett par minuter sov hon och dem körde ut henne ur rummet. Killarna kom in igen och höll mig sällskap. 

''I hope she will be the same'' Jag tittade på killarna och kände tårarna sakta rinna nerför mina kinder. Dem la sina armar om mig och jag grät ännu mer. Vi satt där i mer än två timmar tills Alexa och en läkare kom tillbaka. Alexa såg fortfarande trött ut och när dem kom in så satte dem fast henne i maskinen igen och läkaren bytte droppen. Jag tog tag i hennes hand och höll i den. Man kunde känna att hon försökte ta tag i min hand men det gjorde säkert så ont. Hon släppte min hand och smekte min kind mjukt. Jag log mot henne och tog sen tag i hennes hand igen. Mina tårar började rulla nerför mina kinder medans jag tittade på Alexa som hade så ont. Återigen öppnades dörren och in kom Liam och Zayn. 

''Hi guys, we wanted to se how Alexa was'' Liam log snällt mot oss och vi tog fram två stolar till åt dem. Dem satte sig ner på stolarna. Vi satt och snacka medans Alexa rörde lite på sig, men hennes ögon var fortfarande slutna och våra händer satt fortfarande fast i varandra. 

''Can someone go with me and get some food, and I need to go on the bathroom'' Jag tittade på killarna och log smått. 

''We can'' Kendall och Zayn log mot mig. Vi ställde oss upp och gick ut. Först gick vi till toaletten så att jag kunde gå och sen gick vi till caféterian och blev tvugna att stanna där medans man åt. 

Jag kisade smått med ögonen och såg en kille med hasselnötsbruna ögon som Carlos. 

''Carlos?'' Jag viskade med min krassliga röst. Allting var suddigt och jag kände smärtan i min högra sida. Jag ryckte till när jag kände det och man kunde höra hur någon snabbt ställde sig upp och lutade sig mot min säng. 

''Carlos'' Jag smekte hans kind och märkte att det inte var Carlos. Snabbt ryckte jag till igen och halvt skrek av smärtan. Han som stod där höll lätt ner mig så att jag inte kunde sätta mig upp och göra mer illa mig. Mina ögon vande sig till slut och jag tittade upp på han som höll ner mig. 

''Logan?'' Jag tittade förvånat på honom och sen på James och Liam som satt där. 

''Where's Carlos!?!'' Jag började skaka och kunde inte sluta. Tårarna strömmade ner för mina kinder och jag visste inte vad som hände. James ställde sig upp och försökte hjälpa Logan att lugna ner mig. Jag slutade tillslut att skaka men jag kände fortfarande smärtan i min högra sida, jag kände på den sidan och kände att det var gips där. Dörren öppnades och Carlos kom in. Jag försökte sätta mig upp men dem vägrade släppa mig. 

''Carlos'' Min röst lät fortfarande krasslig och Carlos kom fram till mig och kramade om mig. 

''Carlos..'' Jag viskade och smekte hans rygg och han smekte min rygg. Jag kramade om honom så hårt jag kunde och tryckte mitt huvud mot hans nacke. En läkare kom in och bad alla gå ut igen förutom Carlos. 

''You are going to be normal again but you can't walk now because you can faint if you do that'' 

''In about a week or two'' Han log mot mig. ''And you have to say goodbye to your friends, visiting time is over'' 

''Okay'' Jag försökte le mot honom och sen gick han. Killarna kom in igen och vi sa hejdå sen gick dem. Det var bara jag och Carlos. 

''Can you lie down beside me?'' Jag tittade på Carlos och försökte le igen. 

''Sure babe'' Han la sig inte på sidan apparaten stod på utan på den andra. När han hade lagt sig ner lutade jag mig mot honom och han la armen runt mig. 

''My babe'' Han smekte min kind och gav mig en snabb kyss. Jag log mot honom och gav honom en kyss på kinden. Efter ett tag somnade vi båda och han hade sina armar runt mig. Jag kände mig så underbart trygg i hans armar. 

 

~Tycks?~